Hon dog med sitt bröst i handen.

                          

"De /soldaterna/ gick efter min dotter och jag visste att de skulle våldta henne. Men hon gjorde motstånd och sa att hon hellre skule dö än vara tillsammans med dem. De skar bort hennes vänstra bröst och lade det i hennes hand. De sa: "
vägrar du fortfarande?" Hon sa att hon hellre ville dö än att vara med dem. De skar bort hennes blygdläpparr och visade dem för henne. Hon sa: "Var snäll och döda mig". De tog en kniv och satte den mot hennes hals och gjorde sedan ett långt vertikalt sitt ner över hennes bröstkorg och öppnade hennes kropp. Hon grät, men till slut dog hon. Hon dog med sitt bröst i handen."

Du kan glömma bort ditt eget barn - Christina Wahldén.

Visst är det svårt att förstå? Förstå grymheten, ondskan, ilskan, viljan att förnedra?
Vi vill psykologisera det här ovan. Att det är någon med grava psykiska problem eller en ond man, en Hitler, en Mao, en Hussein.
Så är det oftast inte. Det är vanliga män. En familjefar med bra jobb, boende, ekonomi. Sen kommer kriget.
Från början säger man nej. Man vägrar. Men för att stå ut med det runt omkring sig normaliserar man våldet. Till slut är det inget konstigt. Man måste normalisera för att överleva.

Hur sjukt det än låter.

Bild


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se

Politik
RSS 2.0