Juletider.

Den här terminen har jag verkligen haft fullt upp, speciellt nu på slutet då jag skriver min C-uppsats. Råmanus är färdigt och inlämnat, och väntar nu på kommentarer på vad som kan förbättras. 
Till våren ska jag läsa två kurser som egentligen ska läsas sista terminen då jag fått omvänd studieordning. Till hösten blir det förhoppningsvis utlandspraktik, vart vet jag inte ännu. 

Min C-uppsats handlar om kvinnors våld mot män; prevalens och konsekvenser, men själva huvudfrågan behandlar myndigheters bemötande och vilken hjälp som finns att tillgå. Detta ska göras genom en kunskapsöversikt.

Angående globalgruppen skulle jag säga att den är rätt inaktiv, men jag har fått ett erbjudande om hjälp från Mötesplats Kupan här i Östersund, och vi har pratat om många intressanta idéer. Jag vill verkligen sprida kunskap om Kongo, hur människor har det, vad vi kan göra för att hjälpa.


Nu ska jag dricka glögg, invänta julen och ta det lugnt innan allvaret börjar igen i mellandagarna. 

God jul allihopa, och kul att så många har läst min blogg fast jag varit frånvarande, 170 stycken bara den här månaden!

Klart könsstympning ska vara förbjudet!



Läser idag i DN's nätupplaga om hur en könsstympad kvinna drev fram ny lag i Kenya. Otroligt stark artikel, läs! Här i trygga Sverige är det svårt att tänka sig, att förstå hur man kan könsstympa ett barn, oavsett vilken anledning man har.

"Sophia Abdi Noor var sju år gammal när hon och åtta av hennes jämnåriga kamrater blev förda till en gammal kvinna som skulle utföra ritualen. Kvinnan var på väg att bli blind, och med ett rakblad, utan bedövning, skar hon bort flickornas könsorgan och sydde igen med taggar från ett akaciaträd.

– Tre av oss förblödde
och dog. En av dem var min allra bästa kompis.

Sophia Abdi Noors far tog henne till sjukhus där hon fick blodtransfusioner, men hennes liv hade förändrats för alltid. Varje menstruation var enormt smärtsam och hon klarade inte att gå i skolan. Genom åren missade hon varje månad många lektioner, vilket påverkade hennes studieresultat negativt. Men snart var det dags för nästa mardröm: bröllopsnatten.

Sophia Abdi Noor och hennes man kämpade i tre nätter för att fullborda ett samlag. Till slut tvingades Sophia Abdi Noor att uppsöka sjukhuset för att få sin vagina öppnad med skalpell."


Det är helt otänkbart, oförståeligt. Det här pratades mycket om i högstadiet på min skola. Det var något vi kunde relatera till, förstå hur hemskt det var (till exempel 9/11 förstod vi inte så mycket av, vem som var arg och vem som hade gjort vad och varför).

Har på senare år läst Waris Diries böcker En blomma i Afrikas öken och Ökenblomman återvänder. Läs dem ni med!

Nu måste jag fortsätta att skriva ett manus och göra en powerpoint, i alla fall i någon timme tills nästa paus ;)


Jag hatar dom, men jag är inte rasist...

Förresten.

I kursen just nu pratar vi mycket om antirasistiskt socialt arbete och rasism på strukturell nivå. I Michael Lundhs "Jag skolades till hårding" i DN ser jag ettt lysande exempel på hur samhällsbilden är:


"En gång gick hela
piketen in i en bokhandel, på led, i marschkängor. Var och en köpte ett exemplar av boken "Tredje rikets uppgång och fall".

- Ordet rasister är för starkt, säger Michael Lundh. Men min tid i piketen gav mig starka fördomar om invandrare. Vi såg dem som lägre stående människor som ständigt gjorde sig skyldiga till lagbrott. De sociala faktorerna bakom statistiken diskuterade vi aldrig. Den som ville göra det blev föraktad och kallad "sossepolis"."

"Ordet rasister är för starkt". Det är vanligt att man säger så. Man kan sitta och vräka ur sig hur dumma invandrare är, att de är brottslingar, att de våldtar, att de slår sina fruar - men man är inte rasist. Rasism är ett starkt ord i Sverige. Det jämställs med Hitlers etniska rensning eller Rwanda.

I Nationalencyklopedins definition av rasism står att läsa:

(...)
2) antagandet att det finns ett samband mellan å ena sidan sådana fenotypiska skillnader och å andra sidan nedärvda mentala och intellektuella anlag, beteendemönster samt lynne och moralisk karaktär;
3) antagandet att dessa nedärvda drag är gemensamma för alla medlemmar av respektive raser;


Och det är ju så det är. Det är ett primordialistiskt synsätt på etnicitet. Du föddes i _____, du är muslim, du ser ner på kvinnor, misshandlar dem, och det är bara för att du på grund av din etnictet eller religion.

Även om jag är "svensk" (är egentligen inte det heller) så är jag inte blyg, tyst, inåtvänd, fikar hela tiden, är blond med blåa ögon eller bjuder ut mig utomlands. Jag gillar inte köttbullar eller kaviar, jag är inte "lagom"... Nationalitet och personlighet är inte samma sak...

Hittade en gammal artikel i SvD, Bilden av Sverige förändras:

"Hur är svenskarna? Fram till någon gång efter förra sekelskiftet fanns det en levande diskussion här i landet om hur vi är. Då kunde man i en svensk uppslagsbok från 1918 slå upp ordet ”Svenskar” och läsa om våra främsta nationaldrag: tröga, lata, storvulna, uppfinningsrika och självständiga."

Grejen är att det en ser som svenskt, är inte svenskt för en annan. I artikeln läste jag om Alireza från Iran som blev förvånad när hon var hemma hos en svensk familj som skulle äta – och inte blev inbjuden att dela måltiden med dem. Samma sak är det för mig. Det har hänt en gång, och det var så pinsamt att mitt 13-åriga jag höll på att dö. Det var pinsamt att berätta för mamma och pappa, eftersom vi alltid bjöd alla våra kompisar på middag och fika!

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här men...DET ÄR RASISM!


Praktik, Umeå och ja till sprutbyte!

Hej allihopa!

Idag har jag varit på information om utlandspraktik. Fick klarheter i vissa saker, men ännu vet jag inte om erbjudandet om praktikplats finns kvar. Min pappa ska kolla upp det till helgen. Tills jag vet slår jag två flugor i en smäll - jag skriver just nu ett kompendium om Sydafrika, hur landet ser ut osv. Jag vill vara kunnig om chefen ringer mig! Det blir dessutom roligare när jag skriver ett eget dokument och väljer fina bilder ;)

Helgen i Umeå var lärorik. Mycket inspiration och erfarenhetsutbyte. Hade dock velat ha mer information om globala samband men tiden var knapp! Dessutom har min praktik på Röda Kordet var väldigt lärorik, inser det ännu mer nu i efterhand, då jag kunde nästan allt föreläsaren sa! ;)
Något jag fann väldigt roligt var att det medan vi var där var Kulturnatta, någon sorts gratis festival. Det kom som en överraskning, men det var riktigt roligt. Jag, Sandra och Stephen gick runt på stan och lyssnade på olika lokala band som var jättebra! :)


_________________________________________________________

En glädjande nyhet för mig var att Stockholm sagt ja till sprutbyte, syftet är att minska smittspridningen bland narkomaner av bland annat hiv. Röda Korset skrev i sitt förra (eller förrförra) nummer av Henry att man strider mot de mänskliga rättigheterna genom att inte tillhandahålla sprutor. Vissa menar att det uppmanar till att injicera droger. Men man uppmanar till en bättre hälsa hos de som redan är på botten. Det borde till och med vara ekonomiskt - det lär vara billigare med sprutor än med bromsmedicin i 20 år och sjukvård för att våra alla följdsjukdomar!!

De jag känner är inte invandrare...?

Har idag presenterat min och en klasskompis del ur sou:n "Den segregerande invandring". Vi pratade mycket om boendesegregering, grannsamverkan mot brott och hur media påverkat synen på Gottsunda i Uppsala. 
Vi var några smågrupper som alla hade en del i sou:n och blev många intressanta diskussioner, speciellt om rasism, om vad en invandrare och vilka det är som inte vågar stå för sina åsikter.

Jag blev själv medveten om en sak: att jag inte ser mina vänner eller de jag känner med utländskt ursprung som invadrare. Jag undrar varför... Är det för att de har högre social status än vad mina fördomar säger mig att invandrare har? Vad är mina vänner då? Vilka är invandrarna? Är det de vars liv ligger i rännstenen, de som är arbetslösa, är segregerade, marginaliserade och exkluderade? Jag antar det...



En annan intressant grej kom upp när vi pratade om boende och invandrare. En i klassen sa att h*n jobbade på ett boende för nyanlända flyktingar, och h*n sa att de skulle vara jätteglada över att ta en sunkig lägenhet i Gottsunda, Rinkeby, Rosengård eller något annat svenskt segregerat ghetto.
Jag förstår att visst skulle de vara glada, men varför ska någon nöja sig med vad vi anser vara skit, något vi inte själva vill ha? Jag skulle inte vilja bo i en gammal, sunkig lägenhet. Hörde något reportage om att i någon av Sveriges utsatta förorter rustades aldrig lägenheterna upp, var det fel på avlopp eller liknande kom inte bovärden och gjorde något åt det...

Många tycker att de människor som fått bistånd av Sverige i form av kläder, leksaker osv ska vara tacksamma, för "annars har de ju ingenting". Men varför ska de nöja sig med vårt skrot? Det vi inte vill ha? Skulle vi, med äran i behåll, kunna leva ett liv i någon annans trasor, med någon annans avlagda saker, vara tacksamma för att någon gett oss det här? Var finns värdigheten i det?


Nä, det här blev lite längre än vad som var tänkt, men det är väl lika bra det. 
Snart är det Umeå! :)

Globalkunskap med globalgruppen!

Är pepp inför helgen! På lördag åker jag och de fyra andra medlemmarna i globalgruppen till Umeå för en utbildning i globalkunskap tillsammans med globalgrupperna från Umeå och Sundsvall! Kommer bli roligt att träffas, se vilka de är, diskutera idéer! 

Har även sökt en extra sommarkurs i sommar: rehabiliteringsvetenskap - alkhol och droger i arbetslivet, låter intressant och nyttigt!

Nu är det i princip sommar också så jag bjuder på en sommarbild på mig sen förra året då vi spelade volleyboll i en park nere på stan ;)


När orden inte räcker till.

Åttaårige Michée har flugit ensam hela vägen från Kongo. Snart ska han möta sin mamma, pappa och lillebror för första gången på tre år. Familjen står på flygplatsen i Luleå vid middagstid onsdag den 24 februari 2010 och väntar vid utgång 6. Det är en väntan full av känslor. Planet landar och ut kommer en massa människor. Mitt i högen kommer en liten kille med allvarlig och frågande uppsyn; det syns i blicken att han är förvånad över uppståndelsen.
Mamma Chantal fångar direkt upp Michée i sina armar och de kramar om varandra länge innan blickarna till slut möts. Näst på tur står pappa Vital och lillebror Josué.
Det är ett möte med många känslor och en stor lättnad. Det har gått bra den här gången. Michée får för första gången träffa sin lillebror Josué och de tittar nyfiket på varandra.
Rätten att leva tillsammans med sin familj är självklar, men så oerhört svårt för många människor som kommer från alla jordens krigs/konflikt- och katastrofområden.
Barbro Andreasson från Bodenkretsen har följt familjen hela vägen och hjälpt dem för att möjliggöra den här återföreningen. Det har varit svårt och komplicerat.
-Jag ger aldrig upp, säger Barbro. Jag såg direkt att migrationsverket hade gjort en rad fel i sin bedömning och nu står vi här och Michée har fått komma till sin familj. Det saknas en syster och bror fortfarande, men vi har stora förhoppningar om att snart kunna hjälpa dem också, berättar Barbro.
- Bara vi får möjlighet att också låta dem ta ett DNA-prov så att vi kan bevisa att mamman och pappan hör ihop med barnen. Jag tror och hoppas att vi under året skall kunna lösa det.
Pappan Vital berättar att de aldrig hade befunnit sig i Sverige om inte han varit politiskt engagerad:
- Jag har suttit fängslad för mina politiska åsikter i sex år. Röda Korset har funnits med mig hela tiden. Under fängelsetiden fick jag regelbundet besök av Röda Korset och jag fick också möjlighet att skicka rödakorsmeddelanden till min familj.
Under fångeskapen fick Vital uppleva svår tortyr och när han plockar av sig sockarna för att visa fötterna så ser man att alla tånaglar är bortryckta. Under fångenskapen blev han och hans medfångar också misshandlade, antingen piskade eller slagna med tillhyggen varje dag. Till slut lyckades Vital fly och hamnade i ett flyktingläger. Därifrån kom han och hans fru Chantal till Sverige som kvotflyktingar 2008. Det var en flykt för att överleva. Barnen blev kvar i Kongo, men nu kanske det finns en möjlighet att alla får återförenas.
När Chantal skall beskriva den hjälp de fått av Röda Korsets Barbro Andreasson så spricker ansiktet upp i ett stort brett leende.
-Barbro är kärleken själv, vi älskar henne, hon är en fantastisk människa.
Åttaårige Michée har flugit ensam hela vägen från Kongo. Snart ska han möta sin mamma, pappa och lillebror för första gången på tre år. Familjen står på flygplatsen i Luleå vid middagstid onsdag den 24 februari 2010 och väntar vid utgång 6. Det är en väntan full av känslor. Planet landar och ut kommer en massa människor. Mitt i högen kommer en liten kille med allvarlig och frågande uppsyn; det syns i blicken att han är förvånad över uppståndelsen.

Mamma Chantal fångar direkt upp Michée i sina armar och de kramar om varandra länge innan blickarna till slut möts. Näst på tur står pappa Vital och lillebror Josué.
Det är ett möte med många känslor och en stor lättnad. Det har gått bra den här gången. Michée får för första gången träffa sin lillebror Josué och de tittar nyfiket på varandra.

Rätten att leva tillsammans med sin familj är självklar, men så oerhört svårt för många människor som kommer från alla jordens krigs/konflikt- och katastrofområden.
Barbro Andreasson från Bodenkretsen har följt familjen hela vägen och hjälpt dem för att möjliggöra den här återföreningen. Det har varit svårt och komplicerat.

-Jag ger aldrig upp, säger Barbro. Jag såg direkt att migrationsverket hade gjort en rad fel i sin bedömning och nu står vi här och Michée har fått komma till sin familj. Det saknas en syster och bror fortfarande, men vi har stora förhoppningar om att snart kunna hjälpa dem också, berättar Barbro.
- Bara vi får möjlighet att också låta dem ta ett DNA-prov så att vi kan bevisa att mamman och pappan hör ihop med barnen. Jag tror och hoppas att vi under året skall kunna lösa det.

Pappan Vital berättar att de aldrig hade befunnit sig i Sverige om inte han varit politiskt engagerad:
- Jag har suttit fängslad för mina politiska åsikter i sex år. Röda Korset har funnits med mig hela tiden. Under fängelsetiden fick jag regelbundet besök av Röda Korset och jag fick också möjlighet att skicka rödakorsmeddelanden till min familj.

Under fångeskapen fick Vital uppleva svår tortyr och när han plockar av sig sockarna för att visa fötterna så ser man att alla tånaglar är bortryckta. Under fångenskapen blev han och hans medfångar också misshandlade, antingen piskade eller slagna med tillhyggen varje dag. Till slut lyckades Vital fly och hamnade i ett flyktingläger. Därifrån kom han och hans fru Chantal till Sverige som kvotflyktingar 2008. Det var en flykt för att överleva. Barnen blev kvar i Kongo, men nu kanske det finns en möjlighet att alla får återförenas.

När Chantal skall beskriva den hjälp de fått av Röda Korsets Barbro Andreasson så spricker ansiktet upp i ett stort brett leende.

- Barbro är kärleken själv, vi älskar henne, hon är en fantastisk människa.

Från redcross.se om familjeåterförening

Våra mobiler underblåser konflikter.


I senaste numret av Henry, Röda Korsets medlemstidning, fanns en kort "artikel" vid namn "Här föds din mobil".

"... Inuti schakt, som ofta rasar samman eller fylls av giftiga gaser, bryter de bland annat coltan, en dyr mineral som är avgörande för att du ska kunna ringa i din mobiltelefon eller spela på ditt datorspel. Men gruvbrytningen är inte enbart ett arbetsmiljöproblem. I slutet av förra året släppte SwedWatch, och ett flertal andra organisationer, rapporten Konfliktmineraler i våra mobiler. Rapporten slår fast att utvinningen av bland annat coltan underblåser väpnade konflikter mellan den kongolesiska armén och rebellgrupper. För att komma till rätta med problemen uppmanar organisationerna företag som Sony Ericsson och Nokia att öka sina ansträngningar för att bidra till en laglig och konfliktfri gruvdrift."

Jag hittade rapporten de nämnde, Konfliktmineraler i våra mobiler.

Arbetsvillkor och militär närvaro inom gruvbrytningen i östra Kongo-Kinshasa
• Östra Kongos gruvbrytning domineras helt av småskalig och informell
gruvbrytning.
• De flesta gruvbrytarna tjänar mellan 1 och 3 USD per dag (FNs fattigdomsgräns är 2 USD per dag).
• Omkring 75 procent av de småskaliga gruvarbetarna tjänar för lite för att
kunna försörja sina familjer.
• Arbetet kännetecknas av farliga arbetsmoment och bristande säkerhet.
• Skuldslaveri och barnarbete förekommer i gruvorna.
• Närvaron av väpnade grupper kan se mycket olika ut; allt från att en
rebellgrupp eller FARDC helt kontrollerar gruvdriften till att en civilt skött
gruva begär säkerhetsbeskydd ibland eller att väpnande grupper begär
avgifter på vägen till handelshusen. De flesta gruvor i provinserna Nord
och Syd Kivu har någon form av säkerhetsproble
Arbetsvillkor och militär närvaro inom gruvbrytningen i östra Kongo-Kinshasa
• Östra Kongos gruvbrytning domineras helt av småskalig och informell gruvbrytning.
• De flesta gruvbrytarna tjänar mellan 1 och 3 USD per dag (FNs fattigdomsgräns är 2 USD per dag).
• Omkring 75 procent av de småskaliga gruvarbetarna tjänar för lite för att  kunna försörja sina familjer.
• Arbetet kännetecknas av farliga arbetsmoment och bristande säkerhet.
• Skuldslaveri och barnarbete förekommer i gruvorna.
• Närvaron av väpnade grupper kan se mycket olika ut; allt från att en  rebellgrupp eller FARDC helt kontrollerar gruvdriften till att en civilt skött  gruva begär säkerhetsbeskydd ibland eller att väpnande grupper begär avgifter på vägen till handelshusen. De flesta gruvor i provinserna Nord och Syd Kivu har någon form av säkerhetsproblem.

Vi konsumenter kan ställa större krav på tillverkarna och företagen! De är stora företag med mycket makt, därför borde de kunna ställa krav på underleverantörerna. Skulle vi i väst arbeta i en så farlig miljö som dessa gruvarbetare gör skulle vi få mycket bra betalt. Jag kollade, och på lönestatistik står att en svensk gruvarbetare får 28530 kr i medellön. Det finns nog inte någon i västerländsk medelklass som skulle sänka sig till 7-21 kr/dag...

Läs mer på Rättvishandel.net!

Soldaternas rätt till behandling?

Läser i DN om Hutu-ledare inför rätta för brott begågna i Kongo.
"Två ledare för en hutuisk rebellrörelse ställdes inför rätta i Stuttgart i Tyskland på onsdagen.Ignace Murwanashyaka och Straton Musoni åtalas för att från sina tyska bostäder ha givit telefonorder om massakrer och gruppvåldtäkter till FDLR, ett av de banditgäng i östra Kongo som under täckmantel av att vara politiska rörelser ägnat sig åt våld och massakrer. Åtalet omfattar hela 26 fall av brott mot mänskligheten och 39 fall av krigsbrott under 2008–2009."

Tycker att det är synd att nyhetsflödet om Kongo avtagit avsevärt sedan förra hösten. Hittade dock en text av Margot Wallström och Denis Mukwege på SvD's brännpunkt från Internationella kvinnodagen.

Mukwege tar upp något viktigt:
Ett problem är de allvarliga brister som förekommer i Kongo-Kinshasas rättssystem. Det behövs också ett starkare fokus på prevention och utbildning i mänskliga rättigheter för soldaterna som integreras in i den kongolesiska armén. Som läkare vet jag vikten av att behandla trauman, och vet att soldaterna kan ha dem efter att ha varit del av en milisgrupp under lång tid. Behandling av dem är en preventiv åtgärd för Kongos kvinnor.

Man kan tycka vad man vill. Jag vet att behandling av soldater kanske inte är det första man tänker på. Men konflikter och krig har pågått i stort sett hela tiden ända sedan 1993. Det är inte otänkbart att en del av soldaterna i den kongolesiska armén själva blivit utsatta för våld. Flera växte säkert upp på då. Vi kan inte lägga hela skulden på soldaterna. De är inte monster, oavsett vad vi vill tro.

"I samband med Nürnberg-rättegångarna sa man att det sexuella våldet offren utsatts för under andra världskriget var obeskrivligt. Dessutom påstods sexuellt våld i krig länge vara oundvikligt, eller en oavsiktlig bieffekt av konflikt. Det är inte sant. Och det är hög tid att vi ersätter vokabulären och hanterar dessa brott som alla andra brott mot mänskliga rättigheter: Låt oss göra sexuellt våld otänkbart och oacceptabelt."




Rättvisa?

Läste idag ett mycket bra inlägg om Usama bin Ladens död på Linus Fremins blogg, här är en del av inlägget Var det rätt att Usama bin Ladin mördades:

Men är det verkligen rättvisa?

För mig skapas rättvisa i brottsfall i en domstol där lagar får gälla. Men här gällde inga som helst lagar, vilket hela USA:s ”krig mot terrorismen” har utmärkts av: brist på respekt för internationella lagar och mänskliga rättigheter.

Och visst, nu kanske ni tänker: men bin Ladin sket ju i allt det där med sina terrorattentat. Jo, det gjorde han. Men ska vi vara lika dåliga som han var? Ska det inte vara någon skillnad mellan oss och sådana som bin Ladin?

Men nu är alltså Usama bin Ladin död. Och mitt i allt ”firande” borde folk fråga sig vad detta faktiskt gör för reell skillnad. För det kommer knappast minska den terroraktivism som pågår i det dolda. För varför skulle den det, egentligen
?

Här berör Linus något viktigt: USAs brist på respekt för mänskliga rättigheter och internationella lagar. Man kan säga att USA berörs av de lagar de styrande tycker passar. Militären kan man säga är högsta instans, de styr många delar av världen, både öppet och i det dolda. USA är en stormakt, de är högst hönset, de bestämmer på lekgården. De är svåra att stå emot med all den makten. De har sina tentakler utspridda överallt och ingenstans. Skrämmande. De skulle kunna använda makten till något bättre, men varför skulle de göra det i kapitalismens era, där pengar spelar mest roll. De ser hellre stora delar av sin befolkning gå arbetslösa, utan tillgång till sjukvård med ett skolsystem där de rika har bättre möjligheter och förutsättningar att gå långt. 

Vi klagar mycket på Sverige. Visst, det finns korrumption, det är dyrt att gå till tandläkaren, det sociala skyddsnätet fungerar inte till hundra procent, arbetsoförmögna blir utförsäkrade och ställda på bar backe - men vi har det faktiskt relativt bra. Ur någon annans perspektiv lever vi i lyx. Vi är faktiskt rikare än 3/4 av jordens befolkning (har för mig att jag såg det på ett av Hans Roslings youtubeklipp). Staten har ett ansvar, men vi har även ett ansvar för varandra, vilket vi inte alltid tänker på.

Nu är jag inte socialist, jag är en slav under kapitalismen, men det är bara att inse att vi måste hjälpa varandra. 

(förlåt för att jag kom in på ett sidospår på slutet, men the brain works in mysterious ways ;))

bin Laden död - vad händer nu?

Känns konstigt att Osama bin Laden är död. Under 9/11 var jag 12 år. Jag tror vi var många som inte riktigt förstod det stora i dådet, vilka krafter som låg bakom. Nu har frontmannen dödats. Han som jag inte kunde förstå hade gjort något sånt där, han såg ju inte ut så (naiv logik). 

Jag undrar vad som kommer hända nu. Blir det någon hämndaktion av al quida, vill de bli vänner med stora, mäktiga USA? Känner mig ambivalent; skönt för USA att det är över, men... har han verkligen dött? Kommer det bli värre?



MR-blobben.

Skulle in och kolla UD:s rapport om hur mänskliga rättigheter efterföljs i DR Kongo, och halkade samtidigt in MR-blobben. Där kan man testa vart man står. Det var lätta inledningsfrågor om hur man ser på exempelvis rätten till liv och tryckfrihet, men alla svar jag gav fick en mer komplicerad följdfråga. Väldigt lärorikt. Det är viktigt att se att allt inte är svart och vitt.

De svåraste frågorna, som blir mest komplexa, är frågorna om det är rätt att ta en människas liv för att rädda flera. Jag svarade ja. Är det rätt att ta en oskyldigs liv för att rädda en viktig person? Jag svarade nej. Men sen följdes frågan med om jag fortfarande skulle tycka så om det var någon jag älskade som skulle offras. Jag svarade nej.
Allt är inte så självklart som vi först tror, inte ens våra egna åsikter. Det ger perspektiv.

Nej, nu ska jag och en klasskompis plugga lite körkortsteori!

Skinheads.



Igår på rödakorskunskapen blev vi indelade i grupper och fick varsin diskussionsfråga, vår löd:

Tre skinheads kommer in på RK mötesplats Kupan. De går runt och tittar på kläder och prylar, men de köper ingenting. Till sist sätter de sig ner på mötesplatsen men tar inget att äta eller dricka, utan de bara sitter och pratar. Andra gäster tittar lite under lugg på dem.
Fråga: vad gör du som frivillig/frivilligledare? Gör du över huvud taget något?


Som jag sa igår är texten provocerande, antagligen för att vi ska börja reflektera över vilka fördomar vi har. Det finns en del saker att fundera över här. Hur vet vi att de är just "skinheads"? För att de har rakade skallar eller en viss klädstil. Jag fick fråga damarna i min grupp igår var skinheads egentligen är (högerextremister, i alla fall i Storbritannien på 70-talet, jag tror det är en vanlig uppfattning hos äldre).
Skinheads för mig är en klädstil för en viss genre (punk eller ska) - eller anarkister.
Nu vet jag att vissa skinheads är nynazister osv, men varför måste vi dra förhastade slutsatser?
Jag tycker att frågan försöker få oss att tänka att de säkert är där för att snatta eller vill göra någon illa. Skulle du gå fram till en "vanlig" person i en affär och anklaga denne för att snatta för att personen inte köper något? Antagligen inte...
Måste man göra något över huvud taget? Man kan väl vara lika trevlig som mot andra? Vi behöver väl inte göra åtskillnad? Som Sandra sa igår kan man gå fram och prata för att göra ett statement - visa andra att de inte är farliga...


Länk

Det egoistiska Sverige.

Det är en mänsklig rättighet att gå i skolan (eller i alla fall få möjlighet), man har rätt till hälsa och tak över huvudet. De mänskliga rättigheterna ska inte efterföljas bara när det gäller medborgarna eller befolkningen i ett land, utan för alla som befinner sig i landet. Men så är det inte i dagens Sverige. Vissa kämpar med näbbar och klor för att papperslösa flyktingar ska få rätt till vård. En annan viktig fråga är flyktingars rätt att gå i skolan.

Läser i Politikerbloggen om att "papperslösa och gömda flyktingar ska få rätt till en rimlig vård och barnen ska ha rätt till skolgång" som ett resultat av en överkommelse mellan Allianspartierna och Miljöpartiet 110303. Att se detta som en framgång, speciellt i kampen för att eftersträva de mänskliga rättigheterna, är inte en självklarhet för alla. Framsynt kommenterar detta med:

"I likhet med politiken för papperslösa, bör alla svartbyggare i dårarnas land få bygglov utan fastighetsskatt. Körkorslösa gömda personer av utlänsk härkomst bör få rätt att köra bil om de har minderåriga barn. Hur skall barnen annars komma till förskolan och kunna utvecklas i sina hemspråk?

Särskilda bostäder med underjordiska entréer bör byggas för gömda. Försäkringskassan skall utfärda s k svarta ID-kort som ger gömda rätt att öppna bankkonton så de kan hämta ut sin sociallön."

 

Varför måste det vara en ytterlighet? Man bryter inte mot lagen om man låter barn till flyktingar gå i skolan, hur kan det ens jämföras med att "körkorslösa gömda personer av utlänsk härkomst bör få rätt att köra bil om de har minderåriga barn"? Det är inte alltid logiska resonemang i dessa debatter, vilket kommentaren ovan visar på.

 

Det finns för lite medmänsklighet i samhället. Vi har svårt att tänka oss in i en annans situation. Behövs det ett krig för att få lite perspektiv på saker och ting? Jag blir verkligen irriterad, hur kan man inte förstå att en familj flyr från ett land med krig? Dessutom är de flesta flyktingar flyktingar i sitt egna land.

 

Enligt en av våra föreläsare på denna kurs, Jorge Calbucura, är 33 miljoner alltså interna flyktingar. 10 miljoner är på flykt runt om i världen, 60% av dessa är i grannländerna. Är det verkligen så många?

 

Du som läser det här och tycker att de inte ska få stanna - du anser att människor inte är lika mycket värda, du är mer värd för att du har en annan hudfärg, kommer från en annan kultur och talar ett annat språk. Hur vettigt låter det? Känner mig pessimistisk - blir det krig i lilla landet lagom får du stanna här och bli våldtagen, se din fru/man och dina barn bli våldtagna, bli torterad för att du är höger eller vänster, skicka dina barn till ett annat land och hoppas på det bästa...

 

 

Läs mer om överenskommelsen i DN's Regeringen och MP i "historisk överenskommelse".

Läs mer om vem som är flykting på Röda Korsets skolsajt.


Är svenska i Finland en rättighet?

Läser på DN's hemsida om att svenskan som nationalspråk är hotad i Finland på grund av undermålig svenskundervisning.
"I en rapport om minoritetsspråk skriver Europarådet att tjänstemännens dåliga kunskaper i svenska samt brister i svenskundervisningen är de största hoten. Finlands lagstitftning om minoritetsspråk får beröm i rapporten, men Europarådet kräver ändå att bristerna i lagen åtgärdas. Både svenskans och samiskans ställning måste förbättras".

Taget från regeringens hemsida om mänskliga rättigheter:
Enligt artikel 27 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter ska de som tillhör etniska, religiösa eller språkliga minoriteter tillåtas att i gemenskap med andra i sin grupp ha ett eget kulturliv, utöva sin religion och använda sitt eget språk.

I artikeln står även att kommunala myndigheter är skyldiga att erbjuda service på båda språken om kommunen är tvåspråkig. Det borde då betyda att rätten att använda sitt eget språk också borde innebära att man ska kunna få service från kommunen genom att använda sitt eget språk. Det borde betyda att det bryter mot de mänskliga rättigheterna att inte få undervisning i sitt eget språk.

Jag är själv född i Finland, gick dock inte skolan där, men alla mina släktingar pratar svenska med viss kunskap i finska. Mina föräldrar kan knappt någon finska tyvärr, inte jag heller. Jag är från Sundom utanför Vasa, och där pratar många svenska, på affärerna säger de ofta summan på finska, och när man säger tack switchar de över till svenska ;) Jag tycker det är en självklarhet att kunna prata svenska i Finland, eller i alla fall i tvåspråkiga kommuner.

Min profilbild

Mariell


Mariell, 22 år och pluggar fjärde terminen på socionomprogrammet på Mittuniversitetet i Östersund. Jag startade den här bloggen under min 15-veckors praktik inom Globalt Engagemang på Röda Korsets regionkontor i Östersund hösten 2010. Här kan ni följa vilka frågor som intresserar mig och mina åsikter. Välkomna att kommentera och diskutera!

RSS 2.0