I förrgår var jag som sagt på Birka folkhögskola. Där fick jag en ratificeringslista. I den står vilka länder som ratificerat eller signerat olika konventioner.
Ratificera betyder att staten är bunden av konventionen och har alltså ålagt sig att följa den. Signerat betyder att man inte är bunden av konventionen.

Några av konventionerna man tar upp är
- Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor (ICERD)
- Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CEDAW)
- Konventionen om barns rättigheter (CRC)
- Konventionen om förebyggande och bestraffning av folkmord
- Konventionen om ursprungs- och stamfolks rättigheter i självständiga länder (ILO)

Tittar man sen vilka länder som ratificerat exempelvis konventionen om ursprungs- och stamfolks rättigheter i självständiga länder blir man nästan mörkrädd.
Det är 20 länder som ratificerat. Enligt Anders Jönsson, redaktör för geografi på Nationalencyklopedins hemsida finns det cirka 195 länder i världen. 20 av 195. Ungefär 10 % av alla länder.

Särskilt romer är utsatta idag, vilket man kan följa i media.
Röda Korsets Marco Helles skrev följande i sin blogg den 9 september:
"Den europeiska historien är alltför besudlad med utpekande av etniska grupper som orsaken till länders olika ekonomiska och sociala problem. Att skuldbelägga romer som orsak till länders olika problem är ovärdigt, orättvist och framför allt farligt. Farligt för det demokratiska samhällets grundläggande värderingar och extremt farligt för dem som redan är utsatta för trakasserierna. Denna typ av populism skapar stämningar och motsättningar som på sikt hotar freden som är det yttersta syftet med de mänskliga rättigheterna."

På SVT Play finns ett inslag från Rapport igår som handlar om att EU har inlett en rättsprocess mot Frankrike efter avvisningen av tusentals romer.

SVT Plays inslag
Anders Jönsson
Regeringen om minoriteter
Bild 

Varför tror människor att man måste välja mellan två olika grupper? Varför måste jag välja mellan att hjälpa hemlösa och barn med funktionshinder? Mellan flyktingar och äldre? Mellan socialbidrag och integration?

Är det logiskt att man inte kan hjälpa den ena för att man hjälper den andra? Är våra resurser så begränsade?
Nej, det är de inte.

Det handlar om humanitet, om civilkurage, om medmänsklighet, om medkänsla och om vilja
- viljan att göra det bättre för andra.

Vi får inte ge upp.

Bild

Nu är jag tillbaka på kontoret, men bara för en stund. Snart åker jag och min handledare iväg till Strömsund för att träffa tre gymnasieelever som ska ha globalprojektet om Södra Afrika som projektarbete. Vi ska dessutom träffa en rektor.

Känns helt underbart att få sätta igång med att hjälpa gymnasieeleverna eftersom det är en av mina största uppgifter. Blir sugen på att göra om mitt projektarbete igen bara för att det var så roligt. Det var ändå en kurs där man i princip fick bestämma själv vad man ville göra, som ett globalprojekt alltså!

Hoppas ni haft en bra helg allihopa!

Nu lämnar jag kontoret för den här veckan, men hoppas kunna blogga lite hemifrån mina föräldrar i helgen.

Ha en bra helg så länge allihopa!

                                        

                                        

Barnens rättigheter i DR Kongo:
DR Kongo har en väldigt ung befolkning – nästan hälften av invånarna är under femton år. Konflikterna i landet har lett till svåra konsekvenser för barnen i form av extrem fattigdom, våld, flykt, föräldralöshet, brist på tillgång till hälso- och sjukvård, utebliven skolgång och arbete i mycket unga år.

Det förekommer även barnsoldater i vissa väpnade grupper. Dock har antalet minskat de senaste åren. Det finns tiotusentals gatubarn i landet, särskilt i Kinshasa och andra storstäder. De är antingen föräldralösa, har flytt undan kriget eller anklagats för att vara häxor. De tvingas tigga, stjäla eller prostituera sig för att överleva.

Många använder droger, vissa organiserar sig i kriminella grupper, beväpnar sig och begår våldshandlingar. Barnen behandlas ofta illa av polisen som snarare betraktar gatubarnen som kriminella än hjälpbehövande. Det har rapporterats om massarresteringar av gatubarn i syfte att ”rensa” städernas gator.

På grund av låg utbildningsnivå, långvariga ekonomiska svårigheter och väckelsekyrkor har föreställningen att barn kan inneha kraft som medför olycka underblåsts. Det är inte ovanligt att ett barn anklagas för häxeri när en familj drabbats av svårigheter. Familjen förskjuter barnet och barnet hamnar på gatan. FN - organet UNICEF bedömer att 70 procent av de 13 000 gatubarn man uppskattar finns i Kinshasa är offer för anklagelser om häxeri.

Trots att DR Kongo har ratificerat barnkonventionen gör rättsväsendet ofta ingen skillnad mellan barn och vuxna.



Källa:
Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter

Bilder:
Sveriges Radio
Sveriges Radio

                                    

Allmänt DR Kongo:
I DR Kongo råder en allvarlig situation till följd av det långa kriget, den långa fredsprocessen och den pågående konflikten i östra delarna av landet. De mänskliga rättigheterna kränks genom frihetsberövanden, plundringar, utpressning, kidnappningar, tortyr, våldtäkter, stympningar och massakrer. De grova kränkningarna drabbar främst civilbefolkningen och beror på utbredd straffrihet, svaga statliga institutioner, korruption på alla nivåer, låg bildningsnivå, säkerhetsproblem och svår fattigdom. 

Kvinnors rättigheter i DR Kongo:
Det kongolesiska samhället är traditionellt patriarkaliskt (män har mer makt) - hemgift, tvångsgifte och månggifte förekommer. Kvinnor bär en stor del av arbetsbördan, får ofta sitt första barn tidigt och föder i genomsnitt 6-7 barn. Mödradödligheten är en av de högsta i världen.

Lagstiftningen i landet är ofta diskriminerande mot kvinnor. En gift kvinna måste ha mannens tillstånd för mångt och mycket, bland annat för att förflytta sig, resa utomlands eller ansöka om pass. Hon måste ha tillåtelse för att sälja eller hyra fastigheter eller öppna bankkonto.
Vid skilsmässa får mannen vårdnaden om barnen medan kvinnan vanligtvis får besöksrätt.
Vid dödsfall får mannens släktingar överta hans egendom, inte makan.

Polygami förekommer på landsbygden trots att det är förbjudet. Prostitution är förbjudet enligt lag för barn under 14 år, trots det förekommer det ofta. Detta har lett till att sexuellt överförbara sjukdomar, bland annat hiv/aids, har fått stor spridning, speciellt i de konfliktdrabbade områdena.

Våld mot kvinnor, särskilt sexuellt våld, är ofattbart vanligt i DR Kongo. Det används som strategi i krigsföring för att tortera och förödmjuka, då man genom våldtäkt förstör familjer och hela samhällsstrukturer.
Nationella armén, polisen och andra väpnade grupper är skyldiga i de flesta fall av våld mot kvinnor, sexuellt våld och (mass)våldtäkter. Den absolut största delen av sexuellt våld mot kvinnor, äldre kvinnor, flickor och till och med spädbarn rapporteras från de östra provinserna Ituri, Nord och Syd Kivu, men förekommer i hela landet.

De drabbade kvinnorna får inte bara fysiska och psykiska men, utan förskjuts av sina män och familjer. För många av dem är det omöjligt att återvända till ett normalt liv. Den kongolesiska lagen tillåter inte abort vid våldtäkt och på grund av detta föds många barn som ett resultat av sexuellt våld.


Källa:
Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter

Bild:
Unicef

Mer läsning:
Dennis Mukwege - Kvinnornas räddare lever på hoppet
Våldtäkt som vapen

Idag sa en kvinna till mig att hon igår försökt läsa bloggen, men att hon varit tvungen att stänga ner för det jag skrivit var hemskt att läsa.
Hur kommer det sig? Är det likadant för unga? Är vi skadade av vår samtid, av spel och filmer. Har vi hört om katastrofer, mord och våldtäkter så pass mycket att vi inte tycker att det är något speciellt längre?

Jag tror att man avtrubbas till viss del. När vi läser i tidningarna om ett brutalt mord tycker vi att det är väl lite äckligt och hemskt och avskyvärt. Men det är först när vi får se något med egna ögon som vi förstår hur omfattande, upprörande och omvälvande det är.

Sverige är på ett sätt bra, vi är trygga och slipper oroa oss för krig och så vidare, men få av oss har insyn i hur det ser ut ute i världen. Det är svårt att förstå vad som händer, vi kan inte tänka oss våra
10-åriga syskon som soldater, inte att våra mammor våldtas, att vår pappa mördas. Det går bara inte.

Vi är i vårt eget lilla skal, vår egen lilla värld, de flesta av oss. Skygglappara på för att ungdå det svåra.  Vi vill inte se, orkar inte se eller vet inte vart vi ska se.

Bild 1
Bild 2

Juslaine Zambali säger att hennes problem började efter en våldtäkt för sex år sedan. Hon blev behandlad på Panzisjukhuset i Bukavu och är nu fysiskt återställd. Men hon fick andra problem:
- Mitt äktenskap kollapsade på grund av övergreppet. Vi hade ett barn tillsammans, men min man sa efter våldtäkten: "Kanske har du någon sjukdom som dödar mig nu. Jag måste ta hand om mitt eget liv, så du får gå."
...
- Livet är slut redan. Jag bryr mig inte om vad folk tycker om mig, men jag tror att de tycker att jag är dålig.

Du kan glömma bort ditt eget barn - Christina Wahldén.

Bild

                          

"De /soldaterna/ gick efter min dotter och jag visste att de skulle våldta henne. Men hon gjorde motstånd och sa att hon hellre skule dö än vara tillsammans med dem. De skar bort hennes vänstra bröst och lade det i hennes hand. De sa: "vägrar du fortfarande?" Hon sa att hon hellre ville dö än att vara med dem. De skar bort hennes blygdläpparr och visade dem för henne. Hon sa: "Var snäll och döda mig". De tog en kniv och satte den mot hennes hals och gjorde sedan ett långt vertikalt sitt ner över hennes bröstkorg och öppnade hennes kropp. Hon grät, men till slut dog hon. Hon dog med sitt bröst i handen."

Du kan glömma bort ditt eget barn - Christina Wahldén.

Visst är det svårt att förstå? Förstå grymheten, ondskan, ilskan, viljan att förnedra?
Vi vill psykologisera det här ovan. Att det är någon med grava psykiska problem eller en ond man, en Hitler, en Mao, en Hussein.
Så är det oftast inte. Det är vanliga män. En familjefar med bra jobb, boende, ekonomi. Sen kommer kriget.
Från början säger man nej. Man vägrar. Men för att stå ut med det runt omkring sig normaliserar man våldet. Till slut är det inget konstigt. Man måste normalisera för att överleva.

Hur sjukt det än låter.

Bild

                       

Röda Korset har i år valt ut 13 globalprojekt att lägga extra fokus på. Vi här i Östersund med omnejd har valt ut ett för globalgrupper och elever med projektarbeten att fokusera på, och det är alltså Hjälp till föräldralösa barn och deras familjer i södra Afrika.

Bakgrund:
Projektet genomförs i södra Afrikas alla tio länder; Angola, Botswana, Lesotho, Malawi, Moçambique, Namibia, Sydafrika, Swaziland, Zambia och Zimbabwe. Här beräknas totalt cirka 4,3 miljoner barn och ungdomar ha mist sina föräldrar på grund av aids. Mer än 11,5 miljoner människor är hiv-positiva.

Barnen och ungdomarna i denna region löper större risk att få sina rättigheter förbisedda än barn och ungdomar   vars föräldrar lever. Många tvingas sluta skolan för att försörja sig och sina syskon, det händer att släktingar tar ifrån barnen deras arv och tvingar dem att lämna sina hem.
Dessa barn och ungdomar riskerar också, att i större utsträckning än andra, bli utnyttjade, både sexuellt och som gratis arbetskraft. 


Beskrivning av projektet:
Målgrupp: Barn och ungdomar som mist en eller båda sina föräldrar på grund av aids samt stöd till deras familjer

Mål: förbättra den psykiska och fysiska hälsan för barn, ungdomar och deras familjer genom att tillhandahålla utbildning, material och psykosocialt stöd. Vi hoppas att verksamheten ska bidra till att minska spridningen av hiv då utsattheten minskar. Under 2010 kommer föreningarna att påbörja ett riktat stöd till barn och ungdomar som själva är hivpositiva och behöver stöd med medicinering.


Planerade aktiviteter (bland annat):
- Utbildning i barns, ungdomars och kvinnors rättigheter, föräldralösa barns särskilda behov och hur man på bästa sätt kan stödja och skydda barnen.
- Utdelning av kläder och filtar samt andra förnödenheter till barn och ungdomar
- Betala skolavgifter, skoluniformer och skolmaterial
- För att förbättra hushållens och därmed barns- och ungdomars tillgång till mat hjälper Röda Korset hushållen att etablera eller utveckla småskaliga odlingar av framförallt grönsaker, men också majs och kassava.
- Starta och stödja ungdomsklubbar i och utanför skolan för att främja förståelse och motverka utanförskap. Röda Korset hjälper barnen att själva utveckla verksamheten och ger samtidigt information om barns- och ungdomars rättigheter och om hiv och aids

Det finns en "fördel" med människokroppar som inte finns med andra handelsvaror: kvinnornas och barnens kroppar kan säljas igen och igen och igen.

Organiserad brottslighet och olika kriminella grupper och syndikat uppskattas tjäna sju miljarder US dollar varje år på handeln med människor. Också här är de flesta fallen för sexuella ändamål.

Tanken svindlar.
Fyra miljoner människor.
Sju miljarder dollar.
Varje år.


Du kan glömma bort ditt eget barn - Christina Wahldén.
Bild

"Mwambamba Mwa Rukungu är en 60-årig kvinna från en ort några mil utanför Bukavu. Av de fem barn hon har fött har fyra överlevt. Mitt i natten för ett år sedan bröt sig tre rebeller in i huset där hon sov tillsammans med sin man.
- Soldaterna slaktade min man. Sedan våldtog två av soldaterna mig på golvet bredvid min makes döda kropp. Det gjorde att jag fick en psykologisk chock. Sedan dess, varje gång jag känner lukten av blod, börjar jag att skaka, berättar Mwambamba Mwa Rukungu med låg röst."

Du kan glömma bort ditt eget barn av reportern och författaren Christina Wahldén.



Boken Du kan glömma bort ditt eget barn handlar om kvinnor i krig och väpnade konflikter. Den blandar intressanta informationsrutor med personliga berättelser från kongolesiska kvinnor.
På baksidan kan man läsa att kvinnors kroppar är en del av krigets slagfält. De och deras barn är offer för bomber och kulor. De kränks och skadas genom sexualiserat våld. De smittas av sjukdomar som hiv/aids och utnyttjas som "produktionsmaskiner" för fiendens barn.

Hej allihopa!

Jag heter Mariell Ekholm, är 21 år och pluggar tredje terminen på socionomprogrammet på Mittuniversitetet i Östersund. Jag har praktik den här terminen och gör den på Röda Korset.
Min handledare Lena Leipe arbetar med globalt engagemang, vilket betyder att man arbetar internationellt fast på hemmaplan.

Jag och Malin, som jag driver bloggen med, kommer inom kort beskriva närmare vad det handlar om! Så länge får ni en länk: Globalt Engagemang. Här finns information om de 13 olika globalprojekten man valt att lägga extra fokus på!