"Ett bedövande regnmoln ligger som en skugga över våra hus och våra sinnen. När morgonen gryr är det än en gång dags för hoppet att slås i spillror och den ynka glädjen att försvinna när vi ser hur många är borta efter den våldsamma natten. De vackra minnena överger mig för att bytas ut mot mörka, kvävande skuggor.

Det är aldrig riktigt dag, det är mörker, skuggor, nätter och faror som lurar. Bland träden finns rebellerna. Tretton har blivit bortförda de senaste sex dagarna. Vi mot dem, men vi har inga kulsprutor, knivar, pistoler eller händer. Trevande, farliga, hårdhänta händer. Händer som vill förnedra, förgöra och utrota.

De säger att här råder fred. Om det här är fred kan jag inte föreställa mig vilket helvete krig är. De lovar, men inte har hänt. De som är här för att skydda oss våldtar våra kvinnor. De som är här för att rädda oss förnedrar oss.

Hur ska det någonsin kunna bli fred?"