Det är en mänsklig rättighet att gå i skolan (eller i alla fall få möjlighet), man har rätt till hälsa och tak över huvudet. De mänskliga rättigheterna ska inte efterföljas bara när det gäller medborgarna eller befolkningen i ett land, utan för alla som befinner sig i landet. Men så är det inte i dagens Sverige. Vissa kämpar med näbbar och klor för att papperslösa flyktingar ska få rätt till vård. En annan viktig fråga är flyktingars rätt att gå i skolan.

Läser i Politikerbloggen om att "papperslösa och gömda flyktingar ska få rätt till en rimlig vård och barnen ska ha rätt till skolgång" som ett resultat av en överkommelse mellan Allianspartierna och Miljöpartiet 110303. Att se detta som en framgång, speciellt i kampen för att eftersträva de mänskliga rättigheterna, är inte en självklarhet för alla. Framsynt kommenterar detta med:

"I likhet med politiken för papperslösa, bör alla svartbyggare i dårarnas land få bygglov utan fastighetsskatt. Körkorslösa gömda personer av utlänsk härkomst bör få rätt att köra bil om de har minderåriga barn. Hur skall barnen annars komma till förskolan och kunna utvecklas i sina hemspråk?

Särskilda bostäder med underjordiska entréer bör byggas för gömda. Försäkringskassan skall utfärda s k svarta ID-kort som ger gömda rätt att öppna bankkonton så de kan hämta ut sin sociallön."

Varför måste det vara en ytterlighet? Man bryter inte mot lagen om man låter barn till flyktingar gå i skolan, hur kan det ens jämföras med att "körkorslösa gömda personer av utlänsk härkomst bör få rätt att köra bil om de har minderåriga barn"? Det är inte alltid logiska resonemang i dessa debatter, vilket kommentaren ovan visar på.

Det finns för lite medmänsklighet i samhället. Vi har svårt att tänka oss in i en annans situation. Behövs det ett krig för att få lite perspektiv på saker och ting? Jag blir verkligen irriterad, hur kan man inte förstå att en familj flyr från ett land med krig? Dessutom är de flesta flyktingar flyktingar i sitt egna land.

Enligt en av våra föreläsare på denna kurs, Jorge Calbucura, är 33 miljoner alltså interna flyktingar. 10 miljoner är på flykt runt om i världen, 60% av dessa är i grannländerna. Är det verkligen så många?

Du som läser det här och tycker att de inte ska få stanna - du anser att människor inte är lika mycket värda, du är mer värd för att du har en annan hudfärg, kommer från en annan kultur och talar ett annat språk. Hur vettigt låter det? Känner mig pessimistisk - blir det krig i lilla landet lagom får du stanna här och bli våldtagen, se din fru/man och dina barn bli våldtagna, bli torterad för att du är höger eller vänster, skicka dina barn till ett annat land och hoppas på det bästa...

Läs mer om överenskommelsen i DN's Regeringen och MP i "historisk överenskommelse".

Läs mer om vem som är flykting på Röda Korsets skolsajt.