Läser idag i DN's nätupplaga om hur en könsstympad kvinna drev fram ny lag i Kenya. Otroligt stark artikel, läs! Här i trygga Sverige är det svårt att tänka sig, att förstå hur man kan könsstympa ett barn, oavsett vilken anledning man har.

"Sophia Abdi Noor var sju år gammal när hon och åtta av hennes jämnåriga kamrater blev förda till en gammal kvinna som skulle utföra ritualen. Kvinnan var på väg att bli blind, och med ett rakblad, utan bedövning, skar hon bort flickornas könsorgan och sydde igen med taggar från ett akaciaträd.

– Tre av oss förblödde och dog. En av dem var min allra bästa kompis.

Sophia Abdi Noors far tog henne till sjukhus där hon fick blodtransfusioner, men hennes liv hade förändrats för alltid. Varje menstruation var enormt smärtsam och hon klarade inte att gå i skolan. Genom åren missade hon varje månad många lektioner, vilket påverkade hennes studieresultat negativt. Men snart var det dags för nästa mardröm: bröllopsnatten.

Sophia Abdi Noor och hennes man kämpade i tre nätter för att fullborda ett samlag. Till slut tvingades Sophia Abdi Noor att uppsöka sjukhuset för att få sin vagina öppnad med skalpell."


Det är helt otänkbart, oförståeligt. Det här pratades mycket om i högstadiet på min skola. Det var något vi kunde relatera till, förstå hur hemskt det var (till exempel 9/11 förstod vi inte så mycket av, vem som var arg och vem som hade gjort vad och varför).

Har på senare år läst Waris Diries böcker En blomma i Afrikas öken och Ökenblomman återvänder. Läs dem ni med!

Nu måste jag fortsätta att skriva ett manus och göra en powerpoint, i alla fall i någon timme tills nästa paus ;)