Åttaårige Michée har flugit ensam hela vägen från Kongo. Snart ska han möta sin mamma, pappa och lillebror för första gången på tre år. Familjen står på flygplatsen i Luleå vid middagstid onsdag den 24 februari 2010 och väntar vid utgång 6. Det är en väntan full av känslor. Planet landar och ut kommer en massa människor. Mitt i högen kommer en liten kille med allvarlig och frågande uppsyn; det syns i blicken att han är förvånad över uppståndelsen.

Mamma Chantal fångar direkt upp Michée i sina armar och de kramar om varandra länge innan blickarna till slut möts. Näst på tur står pappa Vital och lillebror Josué.

Det är ett möte med många känslor och en stor lättnad. Det har gått bra den här gången. Michée får för första gången träffa sin lillebror Josué och de tittar nyfiket på varandra.

Rätten att leva tillsammans med sin familj är självklar, men så oerhört svårt för många människor som kommer från alla jordens krigs/konflikt- och katastrofområden.

Barbro Andreasson från Bodenkretsen har följt familjen hela vägen och hjälpt dem för att möjliggöra den här återföreningen. Det har varit svårt och komplicerat.

-Jag ger aldrig upp, säger Barbro. Jag såg direkt att migrationsverket hade gjort en rad fel i sin bedömning och nu står vi här och Michée har fått komma till sin familj. Det saknas en syster och bror fortfarande, men vi har stora förhoppningar om att snart kunna hjälpa dem också, berättar Barbro.

- Bara vi får möjlighet att också låta dem ta ett DNA-prov så att vi kan bevisa att mamman och pappan hör ihop med barnen. Jag tror och hoppas att vi under året skall kunna lösa det.

Pappan Vital berättar att de aldrig hade befunnit sig i Sverige om inte han varit politiskt engagerad:

- Jag har suttit fängslad för mina politiska åsikter i sex år. Röda Korset har funnits med mig hela tiden. Under fängelsetiden fick jag regelbundet besök av Röda Korset och jag fick också möjlighet att skicka rödakorsmeddelanden till min familj.

Under fångeskapen fick Vital uppleva svår tortyr och när han plockar av sig sockarna för att visa fötterna så ser man att alla tånaglar är bortryckta. Under fångenskapen blev han och hans medfångar också misshandlade, antingen piskade eller slagna med tillhyggen varje dag. Till slut lyckades Vital fly och hamnade i ett flyktingläger. Därifrån kom han och hans fru Chantal till Sverige som kvotflyktingar 2008. Det var en flykt för att överleva. Barnen blev kvar i Kongo, men nu kanske det finns en möjlighet att alla får återförenas.

När Chantal skall beskriva den hjälp de fått av Röda Korsets Barbro Andreasson så spricker ansiktet upp i ett stort brett leende.

-Barbro är kärleken själv, vi älskar henne, hon är en fantastisk människa.

Åttaårige Michée har flugit ensam hela vägen från Kongo. Snart ska han möta sin mamma, pappa och lillebror för första gången på tre år. Familjen står på flygplatsen i Luleå vid middagstid onsdag den 24 februari 2010 och väntar vid utgång 6. Det är en väntan full av känslor. Planet landar och ut kommer en massa människor. Mitt i högen kommer en liten kille med allvarlig och frågande uppsyn; det syns i blicken att han är förvånad över uppståndelsen.

Mamma Chantal fångar direkt upp Michée i sina armar och de kramar om varandra länge innan blickarna till slut möts. Näst på tur står pappa Vital och lillebror Josué.

Det är ett möte med många känslor och en stor lättnad. Det har gått bra den här gången. Michée får för första gången träffa sin lillebror Josué och de tittar nyfiket på varandra.

Rätten att leva tillsammans med sin familj är självklar, men så oerhört svårt för många människor som kommer från alla jordens krigs/konflikt- och katastrofområden.
Barbro Andreasson från Bodenkretsen har följt familjen hela vägen och hjälpt dem för att möjliggöra den här återföreningen. Det har varit svårt och komplicerat.

-Jag ger aldrig upp, säger Barbro. Jag såg direkt att migrationsverket hade gjort en rad fel i sin bedömning och nu står vi här och Michée har fått komma till sin familj. Det saknas en syster och bror fortfarande, men vi har stora förhoppningar om att snart kunna hjälpa dem också, berättar Barbro.
- Bara vi får möjlighet att också låta dem ta ett DNA-prov så att vi kan bevisa att mamman och pappan hör ihop med barnen. Jag tror och hoppas att vi under året skall kunna lösa det.

Pappan Vital berättar att de aldrig hade befunnit sig i Sverige om inte han varit politiskt engagerad:

- Jag har suttit fängslad för mina politiska åsikter i sex år. Röda Korset har funnits med mig hela tiden. Under fängelsetiden fick jag regelbundet besök av Röda Korset och jag fick också möjlighet att skicka rödakorsmeddelanden till min familj.

Under fångeskapen fick Vital uppleva svår tortyr och när han plockar av sig sockarna för att visa fötterna så ser man att alla tånaglar är bortryckta. Under fångenskapen blev han och hans medfångar också misshandlade, antingen piskade eller slagna med tillhyggen varje dag. Till slut lyckades Vital fly och hamnade i ett flyktingläger. Därifrån kom han och hans fru Chantal till Sverige som kvotflyktingar 2008. Det var en flykt för att överleva. Barnen blev kvar i Kongo, men nu kanske det finns en möjlighet att alla får återförenas.

När Chantal skall beskriva den hjälp de fått av Röda Korsets Barbro Andreasson så spricker ansiktet upp i ett stort brett leende.

- Barbro är kärleken själv, vi älskar henne, hon är en fantastisk människa.

Från redcross.se om familjeåterförening