På Rödakorskunskapen fick vi ett antal värderingsfrågor: Vad är mod? Ska en medlem i ett främlingsfientligt parti få arbeta på Mötesplats Kupan? Är mångfald viktigt? Är alla människor lika värda?
Det finns ett rätt svar på alla frågor. Frågar någon dig om du har något emot homosexuella, är lite rädd för invandrare eller tycker att det är fel med burka känns det dumt att säga nej.

Ibland känns det som att vi säger det förväntade, rätta svaret för att känna att vi är bra människor. Eller för att det är pinsamt att säga ja när alla andra säger nej. Dessutom är det lätt att säga det förväntade svaret. Ingen kommer med motargument, ingen ifrågasätter dig eller dina åsikter, ingen ser dig som avvikande.
Vi människor vill gärna se oss själva som felfria. Vi har inga fördomar. Vi vill inte vara det svarta fåret i gruppen. Den som hatar och avskyr. Det är fult att vara den fördömande.

Jag har fördomar. Du har fördomar. Alla har fördomar. Men det är först då vi kan erkänna och bli medvetna om dem som vi kan göra något åt dem och förändra våra åsikter. För med kunskap kommer säkerligen många av våra fördomar att krossas.

Jag tror att vi måste våga säga vår mening, våga säga "fel" - för blir vi ifrågasatta börjar vi diskutera, tänka i nya banor och får chansen att möta våra fördomar - vi får chansen att ändra åsikt.

Min slutsats är att man inte måste vara perfekt för att vara med i Röda Korset, bara man ger människor en ärlig chans och respekterar.