Idag sa en kvinna till mig att hon igår försökt läsa bloggen, men att hon varit tvungen att stänga ner för det jag skrivit var hemskt att läsa.
Hur kommer det sig? Är det likadant för unga? Är vi skadade av vår samtid, av spel och filmer. Har vi hört om katastrofer, mord och våldtäkter så pass mycket att vi inte tycker att det är något speciellt längre?

Jag tror att man avtrubbas till viss del. När vi läser i tidningarna om ett brutalt mord tycker vi att det är väl lite äckligt och hemskt och avskyvärt. Men det är först när vi får se något med egna ögon som vi förstår hur omfattande, upprörande och omvälvande det är.

Sverige är på ett sätt bra, vi är trygga och slipper oroa oss för krig och så vidare, men få av oss har insyn i hur det ser ut ute i världen. Det är svårt att förstå vad som händer, vi kan inte tänka oss våra
10-åriga syskon som soldater, inte att våra mammor våldtas, att vår pappa mördas. Det går bara inte.

Vi är i vårt eget lilla skal, vår egen lilla värld, de flesta av oss. Skygglappara på för att ungdå det svåra.  Vi vill inte se, orkar inte se eller vet inte vart vi ska se.

Bild 1
Bild 2